Sjukhuset som tagits över av sjuksköterskor

Det har förts en medveten policy som stängt dörren för läkare som chefer, menar Sigvard Åkervall och Peter Geiger. Foto: Magnus Gotander

Mellan åren 2000 och 2009 har rekryteringen av verksamhetschefer till områden som onkologi, röntgen, anestesi, medicin, ögon, barn och akutmottagning i första hand skett från yrkesgrupper med otillräcklig eller begränsad medicinsk kompetens och erfarenhet.

Läkare har trätt tillbaka medan framförallt sjuksköterskor tagit ett kliv fram (se illustration).

Startskottet för det stora förändringsarbetet gick 2004 då SÄS inledde ett samarbete med Handelshögskolan i Göteborg, i det så kallade LIFT-­projektet (Ledning I Förbättring och Tillämpning).

– På sjukhuset finns en uttalad uppfattning att ledarskap och chefskap är en profession i sig. Det finns också en policy som säger att vid rekrytering av nya chefer så ska man inte aktivt söka efter läkare. Man vill ha heltidsadministratörer som inte har kvar en fot i den praktiska sjukvården, säger Sigvard Åkervall, överläkare och kolorektalkirurg, samt ordförande i Älvsborgs Södra Läkarförening.

Det finns en tydlig utveckling, menar han, där läkare mer och mer blivit uppgivna och kapitulerat från ambitionen att vara med och påverka utvecklingen av vården. Skälen är flera. Förr fanns befattningen biträdande verksamhetschef. Det var en möjlighet för läkare att få praktisk erfarenhet att verka som chef. I dag är den tjänsten avskaffad. Problemet, menar Sigvard Åkervall (bilden) är att när man idag annonserar efter verksamhetschefer efterfrågas erfarenhet av tidigare chefskap. Men, frågar han sig, varifrån ska en läkare som inte redan är chef, få den erfarenheten?

Utvecklingen har också inneburit att man gått över från tidsbegränsade förordnanden för verksamhetschefer, till att införa tillsvidareanställning.

– Det är ett exempel på en anpassning till att rekrytera från gruppen icke-läkare. Det är få läkare idag som vill släppa sin kliniska tjänstgöring helt och hållet och för gott ägna sig åt en fortsatt karriär med förvaltningssysslor.

I Västra Götalandsregionen har ­regionfullmäktige fattat beslut om att chefskap i vården ska betraktas som en heltidssyssla. Flera förvaltningar, framförallt SÄS är starka motståndare till att läkare som blir chefer också bedriver klinisk verksamhet, säger Sigvard Åkervall.

Den här utvecklingen, menar han, har lett till att läkargruppen i dag inte upplever att chefskap i vården vare sig är inspirerande eller attraktivt. Det centrala innehållet i uppdraget överskuggas alltmer av strama budget­ramar och rutinmässiga förvaltningsuppgifter som handläggs bättre av personer med annan utbildning än den medicinska.

Förr hade läkare som var verksamhetschefer större befogenheter än dagens verksamhetschefer. De kunde också fungera både som idémakare och vara drivande i utvecklingsarbetet, menar Sigvard Åkervall.

– Om man inte förstår att det finns ett egenvärde i att en läkare, som är chef för sin kliniska enhet, också på deltid själv är verksam i det kliniska arbetet, i undervisning och helst också bedriver forskning, då har man inte förstått var drivkrafterna för verksamhetsutveckling i vården kommer ifrån.

”Sjuksköterskornas karriärväg skapar räddhågsna chefer”

Utvecklingen vid SÄS visar också att det i stort sett inte förekommer att sjuksköterskor som blivit chefer går tillbaka till en traditionell sjukskötersketjänst. Mer vanligt är att sjuksköterskor blir befordrade i sjukhus­hierarkin eller alternativt gör karriär inom landstinget.

– Skälet är att skillnaderna i status och lön är så stora att en återgång till sjuksköterskesysslor skulle innebära en tillbakagång i karriären och kanske ses som ett misslyckande.

En stor risk med denna utveckling är att sjuksköterskor som är chefer med höga löner och med möjlighet till fortsatt karriär blir räddhågsna och alltför lojala och därför osjälvständiga och lättstyrda. Vi ser nästan dagligen nedslående exempel på detta vid SÄS, säger Sigvard Åkervall.

Sjukvården äventyras menar Gunnar Sandberg – Inom akutsjukvården bör verksamhetschefer vara läkare. Det är en ­viktig position närmast patienterna och den kliniska vardagen, och alla de svåra frågor som handlar om prioriteringar, patientsäkerhet och utveckling. Det menar Gunnar Sandberg. Han har arbetat som läkare i över 30 år. Han är specialistläkare i invärtesmedicin och endokrinologi och har en lång och gedigen facklig bakgrund. I sex år var han ordförande för Sjukhusläkarföreningen. I dag är han vice ordförande för Samfundet Äldre läkare, en intresseförening inom ­Sveriges Läkarförbund. Sedan han formellt gick i pension har han fortsatt att arbeta deltid som kliniker på Institutet för Stressmedicin i Göteborg.

– Jag tycker att det som sker på SÄS är en tråkig utveckling. Inom akutsjukvården med en snabb medicinsk utveckling är det särskilt viktigt att vi har läkare som verksamhetschefer.

Om vi exempelvis tar prioriterings­frågor som är oerhört centrala, både i ett horisontellt och vertikalt perspektiv, har läkare ett stort arbete att göra i framtiden när gäller att komma ­överens om hur prioriteringar ska ske mellan olika områden. Det måste vara läkare i egenskap av verksamhetschefer som i sista hand ska ha ansvaret för dessa svåra frågor, inte sjuksköterskor som gör bedömingar utifrån sitt omvårdnadsperspektiv. På sikt tror jag att den här utvecklingen vi ser på Borås sjukhus kan innebära att sjukvården äventyras, både ur ett ­ekonomiskt och etiskt perspektiv, säger Gunnar Sandberg.