Långsam tillväxt av privat sjukvård i Sverige

Privat 13%

Privatägd sjukvård har debatterats mycket under de senaste åren, men i praktiken har inga stora privatiseringar genomförts. Privata utförare stod för omkring 13 procent av den offentligt finansierade sjukvården år 2013. Tio år tidigare, år 2003, var ­andelen 9,6 procent. Det finns flera slags privatsjukhus i Sverige. Sophiahemmet i Stockholm och Carlanderska sjukhuset i Göteborg har funnits i många år och har i dag en verksamhet med såväl vårdavtal och försäkringspatienter som helprivata patienter. Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm är det enda egentliga akutsjukhuset i Sverige som har en privat ägare. Landstinget i Stockholm har upphandlat verksamheten sedan år 1999 och sjukhuset finansieras genom vårdavtal. Det finns också flera mindre verksamheter som drivs i privat regi med vårdavtal, exempelvis närsjukhus, enheter för geriatrik och rehabilitering samt ortopediska sjukhus.

Ikke-kommersielle

Det finns även en liten men aktiv non-profitsektor i Sverige. Den kristna stiftelsen Ersta diakoni är störst på området med Ersta sjukhus i Stockholm, som har avdelningar inom kirurgi, medicin, röntgen och psykiatri, och vårdavtal med landstinget. Bräcke diakoni driver vårdcentraler, äldreboenden och rehabcentra och är en av de organisationer som växer snabbast i den idéburna sektorn. Stockholms sjukhem är en fristående stiftelse med verksamhet inom bland annat geriatrik, palliativ vård och rehabilitering.

Stoppes privatisering

Under våren 2015 har oppositionen i Stockholms läns landsting hamnat på kollisionskurs med den nya regeringen, sedan socialministern aviserat att regeringen förbereder en stopplag mot framtida privatisering av akutsjukhus, samtidigt som landstinget planerar att privatisera ytterligare ett av sjukhusen i landstinget, Danderyds sjukhus. År 1975 infördes ett system där ­privatläkare inom olika specialiteter ­kunde ansluta sig till Försäkrings­kassan, vilket innebar att deras patienter kunde få subventionerad sjukvård. 1994 kom efterföljaren lagen om läkarvårdsersättning, LOL, även kallad ­nationella taxan. Under många år ­sedan dess har majoriteten av privatläkarna i Sverige varit så kallade «taxeläkare» med denna ersättning enligt LOL. Privata utförare har också kunnat sluta avtal med landstingen om att utföra sjukvård enligt lagen om offentlig upphandling, LOU. Vård­avtal har tecknats med både enskilda privatläkare och med större aktörer, exempelvis privatsjukhus. Landstingen har utnyttjat möjligheten att teckna vårdavtal med privata utförare för att korta köer inom den offentliga sjuk­vården, och för att öka tillgängligheten inom exempelvis gynekologi samt öron, näs- och halssjukvård. För ungefär tio år sedan började en ny ersättningsmodell, vårdvalet, att utvecklas. Grundtanken bakom vård­valet var att en så kallad hälso- och sjukvårdspeng skulle följa medborgaren, som fritt skulle kunna välja vård­central. Det första vårdvalet infördes i Halland den 1 januari 2007, och Stockholm följde efter ett år senare. Den dåvarande alliansregeringen införde en ny lag om valfrihetssystem, LOV, den 1 januari 2009, som innebar att alla lands­- ting och regioner i Sverige blev skyldiga att införa vårdval i primärvården. Det fanns ett politiskt motstånd från vänster­- håll mot vårdvalet, och när den nya regeringen tillträdde efter valet 2014 var avskaffande av den tvingande lagen om vårdval med på agendan. Förslaget drogs dock tillbaka efter kritik från lagrådet och flera remissinstanser.

Valgfrihet

Några svenska landsting och regioner har utvidgat vårdvalsmodellerna till att även omfatta delar av den specialiserade öppenvården och viss slutenvård, exempelvis medicinsk rehabilitering och ortopedi. Utvecklingen har kommit längst i Stockholm, som i dag har vårdval inom öppen specialiserad vård på ett 30-tal områden, exempelvis allergologi, barnmedicin, gynekologi, hudsjukvård, neurologi, höft- och knäprotesoperationer samt öron, näs- och halssjukvård. Den tidigare alliansregeringen gjorde försök att stimulera framväxten av fler lokala vårdval inom specialiserad vård, men förutom i Stockholm är utbudet begränsat. Utvidgningen av vårdvalet har inneburit att många privatläkare som tidigare fått ersättning enligt LOU eller LOL övergått till de nya vårdvalssystemen, men det finns även ett tillskott av nya entreprenörer inom primärvård och specialiserad öppenvård.

Privat helseforsikring

Antalet privata sjukvårdsförsäkringar ökar i Sverige och omfattar nu omkring 650 000 personer, cirka 12 procent av svenskarna. Försäkringarna betalas till största delen av arbetsgivarna och omfattar inte bara ledningen utan ofta hela arbetsgruppen. I dag kan för­säkringspatienter undersökas, utredas och opereras/behandlas på privata sjukhus helt utan subventioner från det offentliga systemet. Under de sen­aste åren har en debatt om vinster i välfärden blossat upp, och frågan fick stor uppmärksamhet i valrörelsen 2014. Anledningen var uppgifter om stora vinstuttag och skatteplanering inom privat skola, vård och omsorg. Regeringen tillsatte i mars 2015 en utredning om ett lagförslag om begränsning av möjligheterna att ta ut vinster ur dessa verksamheter. Regeringens politik om generellt vinst­förbud har mött stark kritik från både Läkarförbundet och privata vårdaktörer, eftersom vinsterna i välfärdsbolagen i flertalet sjukvårdsverksamheter ofta är små och en vinstbegränsning kan minska vårdentreprenörernas vilja att satsa på att utveckla sjukvården och öka till­gängligheten. Läkarförbundet och Sjukhusläkarna ser flera fördelar med en mångfald av vårdgivare i sjukvården. Patienterna får större valfrihet och tillgängligheten till sjukvård ökar. Det finns många exempel på nya kreativa lösningar i den privata vården som den offentliga vården kan dra nytta av. Även läkare får ökad valfrihet när det kommer till valet av arbetsgivare. Flera rapporter de senaste åren har visat att privata vårdgivare är effektiva, håller hög kvalitet och att de anställda trivs och inom primärvården ses större kostnads­kontroll än i de offentligt drivna vårdcentralerna. Ett annat exempel är en benchmarking av akutsjukhusen i Stockholm, som visar att Capio S:t Göran är det sjukhus i Stockholm som hade bäst måluppfyllelse enligt kvalitetsparametrar och lägst personalomsättning för läkare, samtidigt som kostnaderna per DRG-poäng var något lägre jämfört med övriga akutsjukhus i Stockholm. Samtidigt finns också nackdelar som sammanhänger med ersättningssystem- ens utformning. Det har i vissa delar av landet blivit allt svårare att utbilda ST-läkare eftersom stora delar av ­öppenvården och operationsverk­samheten utförs i privat regi. Även forskningen försvåras när verksamhet flyttas ut från akutsjukhusen. Dagens ersättningssystem har alltså inte lyckats lösa sjukvårdens behov av ­utbildning och forskning. Med flera ­utförare blir också sjukvården mer fragmentiserad och kraven ökar på bra och sammanhållna IT-system så att informationen lätt kan föras över ­mellan vårdgivare. •