Sentralisering og nedleggelser av sykehus i Sverige

Antall sykehus er redusert til nær 60. Det er länene som eier og driver sykehusene i Sverige, og respekten for det lokale selvstyret er stor. Det er imidlertid store variasjoner i helsetilbudet i de forskjellige delene av Sverige.

 Av Karin Båtelson, ordförande i Sjukhusläkarnaoch vice ordförande i Läkarförbundet

En utredning ser på en reduksjon av antall län fra 21 til 6-9 etter modell av Danmark, mens en annen ser på fordelingen av den høyspesialiserte behandlingen. Sjukhusläkarföreningen bifaller større nasjonal samordning og likhet i tilbud.

I Sverige hade vi en minskning av de minsta sjukhusen under 90-talet från ungefär 80 till runt 60 stycken. De minsta sjukhusen har alltså försvunnit medan de största har blivit större pga sammanslagningar.

Vi har ingen nationell sammanställning över eller ens en definition på vad ett akutsjukhus är. En del sjukhus med akutsjukvårdsuppdrag har inte öppet dygnet runt, en del har inte full bemanning. Andra är sammanslagna och ses som ett sjukhus fast de i verklighet­en är flera olika med flera mil emellan.

Vi har flera utredningar på gång i Sverige som rör sjukvården.

En är Indelningskomitten som ska föreslå minskning av dagens 21 landsting/regioner till sex-nio stycken. Regionerna och landstingen har till stor del egen besluts- och beskattningsrätt, det så kallade landstingskommunala självstyret. Flera regioner är stora med svenska mått mätt, exempelvis Stockholm, Skåne och Västra Götaland, medan andra är mycket varierande i storlek. Många landsting har också glesbygdsproblematik. Ekonomi, personalpolitik och bemanning skiljer sig stort och en del landsting har helt enkelt för stora underskott för att kunna ge en vård jämlik med andra delar av landet.

En annan viktig utredning rör den högspecialiserade vården.

Med mottot «Träning ger färdighet!» lägger utredningen fram sina slutsatser i dagarna. Man skiljer på nationell och regional högspecialiserad vård. Den nationella vill man koncentrera till max sex platser i landet medan den regionala ska utföras på 1-3 ställen per region. Besluten om nationell sjukvård ska tas av en sakkunniggrupp där professionella grupper ingår- här har man sneglat på Danmarks lösning – under Socialstyrelsen. För den regionala vården blir sakkunniggruppens beslut däremot bara rådgivande eftersom det annars ansågs som alltför stort intrång på det kommunala självstyret, enligt vissa politiker. Utredningen har också tittat på centralisering även av större och mer vanliga patientgrupper då man anser att även det innebär kvalitetsförbättringar. Om det blir så kan det innebära att man måste se över akutsjukhusens uppdrag också.

Mycket av utredningen är bra men vi anser att man också måste se på den totala volymen av ex operationer inte bara enskilda diagnoser. Vi anser inte heller att det automatiskt blir billigare och bättre för att man stänger ett sjukhus. Det är inte heller så att stora sjukhus alltid är att föredra och även utredningen påpekar att den optimala storleken för ett sjukhus enligt flera studier visat sig vara 400 – 600 sängplatser. När man flyttar verksamhet måste man beakta förutsättningar för läkare att medverka och utveckla och man måste också ta hänsyn till utbildning. Men vi välkomnar i övrigt en större nationell samordning för att förbättra kvalitet och minska ojämlikhet över landet. •

 Besluten om nationell sjukvård ska tas av en sakkunniggrupp där professionella grupper ingår- här har man sneglat på Danmarks lösning – under Socialstyrelsen.